Att köra lastbil tar dig till en mängd olika platser där man möter många lastbilschaufförer längs vägarna. En del har automatiska snökedjor och andra inte. "Doug Stairs" är en av dessa lastbilschaufförer som har automatiska snökedjor. Vi har fått chansen att intervjua honom om hans erfarenheter. Läs mer här
Doug är åkeriägare, men jobbar också som chaufför och fraktar gods för "United Natural Foods (UNFI)". Han kör från distributionscentret i Colorado vilket ibland tar honom västerut till Utah, österut till Kansas eller söderut till Texas. Doug kör en 1996 "Peterbilt 379" med över 2,5 miljoner miles på mätaren. Lastbilens hytt är målad i vitt, precis som många andra, men den sticker ut från andra på vägen med sin vita kylare och vita "drop visir". Vad som gör denna lastbil ännu mer unik är den blåa ramen som bär namnet på hans åkeri "Flying W Quarter Circle Trucking." Namnet är unikt eftersom det refererar till ett boskapsmärke som hans fru Lisa ärvde när hon var 8 år gammal. Detta är bara en av många historier om arv och historia som Doug delar med sig av när vi får chansen att prata längs vägen i lastbilshytten.
Vad krävs för att köra 2,5 miljoner miles med samma lastbil? För det första en trogen chaufför som förstår hur man anpassar sig till föränderliga vägförhållanden och trafikmönster. Konsekvent underhåll är också en annan viktig del. Doug har bytt en del delar längs vägen, men hytten och chassit (som är förlängt) är original. Detaljerade anteckningar och register över allt arbete som utförts och hjälper ytterligare till att bibehålla lastbilens livslängd.
Han har haft sin automatiska snökedjor i 10 år monterat på lastbilen. Han kör fortfarande med samma system idag, och byter slitage delar vid behov.
Korrekt användning är en annan bidragande faktor till livslängden av de automatiska kedjorna. Doug använder endast Onspot när det verkligen behövs. Till exempel, om han kör I70 från Denver till Salt Lake med en fullastad trailer och snöförhållanden råder, kanske Doug inte använder de automatiska kedjorna förrän han är nära Eisenhower-sträckan som sträcker sig ungefär 11 miles, och även här slår han på och av dem vid behov. Ofta säger Doug att han bara använder de automatiska kedjorna på nedförsbackarna när han kommer ut ur Eisenhower-tunneln eftersom det hjälper till med bromsningen, vilket gör att han endast behöver använda steg ett på "Jakes" (Jake broms) och trycka på bromspedalen vid behov.
Det handlar inte bara om dragkraft. Doug säger att en ytterligare fördel med de automatiska snökedjorna är den sinnesfrid som inte bara han får, utan även hans fru Lisa. Under vintermånaderna pratar de två om de väderförhållanden som förväntas i de områden Doug kör igenom. Detta gör att Doug kan förbereda sig för de kommande vägförhållandena eller hitta alternativa rutter. De automatiska kedjorna ger en extra känsla av trygghet för dem båda, med vetskapen om att Doug kommer att vara laglig när han passerar kedjekontrollområdena och slipper riskerna med att behöva kliva ur och sätta på kedjor. Eller som Doug själv uttrycker det: "Jag behöver inte bryta mot reglerna (inte sätta på kedjor) eller vara en cowboy när jag passerar kedjeområden."
